publicerad: 2015
susning
sus·ning
substantiv
~en ~ar 1 till susa2 ⟨vard.⟩ aning: jag har inte en susning om var hon är
Singular | |
---|---|
en susning | obestämd form |
en susnings | obestämd form genitiv |
susningen | bestämd form |
susningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
susningar | obestämd form |
susningars | obestämd form genitiv |
susningarna | bestämd form |
susningarnas | bestämd form genitiv |