publicerad: 2015
suspendera
sus·pend·era
[‑pende´ra el. ‑paŋde´ra]
verb
~de ~t 1 skilja ngn från tjänst för viss tid; uppskjuta; tills vidare upphäva2 slamma upp partiklar – Jfr suspension.
| Finita former | |
|---|---|
| suspenderar | presens aktiv |
| suspenderas | presens passiv |
| suspenderade | preteritum aktiv |
| suspenderades | preteritum passiv |
| suspendera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att suspendera | infinitiv aktiv |
| att suspenderas | infinitiv passiv |
| har/hade suspenderat | supinum aktiv |
| har/hade suspenderats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| suspenderande | |
| Perfekt particip | |
| en suspenderad + substantiv | |
| ett suspenderat + substantiv | |
| den/det/de suspenderade + substantiv | |


