publicerad: 2015
suspendera
sus·pend·era
[‑pende´ra el. ‑paŋde´ra]
verb
~de ~t 1 skilja ngn från tjänst för viss tid; uppskjuta; tills vidare upphäva2 slamma upp partiklar – Jfr suspension.
Finita former | |
---|---|
suspenderar | presens aktiv |
suspenderas | presens passiv |
suspenderade | preteritum aktiv |
suspenderades | preteritum passiv |
suspendera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att suspendera | infinitiv aktiv |
att suspenderas | infinitiv passiv |
har/hade suspenderat | supinum aktiv |
har/hade suspenderats | supinum passiv |
Presens particip | |
suspenderande | |
Perfekt particip | |
en suspenderad + substantiv | |
ett suspenderat + substantiv | |
den/det/de suspenderade + substantiv |