publicerad: 2015
svävare
sväv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. svävarna • svävfarkost
Singular | |
---|---|
en svävare | obestämd form |
en svävares | obestämd form genitiv |
svävaren | bestämd form |
svävarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
svävare | obestämd form |
svävares | obestämd form genitiv |
svävarna | bestämd form |
svävarnas | bestämd form genitiv |