publicerad: 2015
svikare
svik·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. svikarna svika
Singular | |
---|---|
en svikare | obestämd form |
en svikares | obestämd form genitiv |
svikaren | bestämd form |
svikarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
svikare | obestämd form |
svikares | obestämd form genitiv |
svikarna | bestämd form |
svikarnas | bestämd form genitiv |