publicerad: 2015
svikta
svikta
verb
~de ~t 1 bågna; fjädra; nästan ge vika2 snabbt minska segel genom resning3 börja tappa modet
| Finita former | |
|---|---|
| sviktar | presens aktiv |
| sviktas | presens passiv |
| sviktade | preteritum aktiv |
| sviktades | preteritum passiv |
| svikta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att svikta | infinitiv aktiv |
| att sviktas | infinitiv passiv |
| har/hade sviktat | supinum aktiv |
| har/hade sviktats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| sviktande | |


