publicerad: 2015
tingsmeritering
tings|mer·it·er·ing
substantiv
~en ~ar tingsmeriterad
Singular | |
---|---|
en tingsmeritering | obestämd form |
en tingsmeriterings | obestämd form genitiv |
tingsmeriteringen | bestämd form |
tingsmeriteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tingsmeriteringar | obestämd form |
tingsmeriteringars | obestämd form genitiv |
tingsmeriteringarna | bestämd form |
tingsmeriteringarnas | bestämd form genitiv |