publicerad: 2015
tingshus
tings|hus
substantiv
~et; pl. ~ ting 2 hus 1
Singular | |
---|---|
ett tingshus | obestämd form |
ett tingshus | obestämd form genitiv |
tingshuset | bestämd form |
tingshusets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tingshus | obestämd form |
tingshus | obestämd form genitiv |
tingshusen | bestämd form |
tingshusens | bestämd form genitiv |