publicerad: 2015
trasa
1trasa
substantiv
~n trasor • sönderrivet tygstycke; slitet klädesplagg – Alla sammansättn. med tras- hör till 1trasa.
Singular | |
---|---|
en trasa | obestämd form |
en trasas | obestämd form genitiv |
trasan | bestämd form |
trasans | bestämd form genitiv |
Plural | |
trasor | obestämd form |
trasors | obestämd form genitiv |
trasorna | bestämd form |
trasornas | bestämd form genitiv |
2trasa
verb
~de ~t • trasa sönder ngt
Finita former | |
---|---|
trasar | presens aktiv |
trasas | presens passiv |
trasade | preteritum aktiv |
trasades | preteritum passiv |
trasa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att trasa | infinitiv aktiv |
att trasas | infinitiv passiv |
har/hade trasat | supinum aktiv |
har/hade trasats | supinum passiv |
Presens particip | |
trasande | |
Perfekt particip | |
en trasad + substantiv | |
ett trasat + substantiv | |
den/det/de trasade + substantiv |