publicerad: 2015
tunga
1tunga
substantiv
~n tungor 1 en kroppsdel; tunn, avlång del av ngt; tungan på vågen det utslagsgivande2 en fisk – I sammansättn. tung-, ngn gång tungo-.
Singular | |
---|---|
en tunga | obestämd form |
en tungas | obestämd form genitiv |
tungan | bestämd form |
tungans | bestämd form genitiv |
Plural | |
tungor | obestämd form |
tungors | obestämd form genitiv |
tungorna | bestämd form |
tungornas | bestämd form genitiv |