publicerad: 2015
tunik
tun·ik
[‑i´k el. ‑ik´]
substantiv
~en ~er • överklänning el. lång utanpåblus till långbyxor el. kjol
Singular | |
---|---|
en tunik | obestämd form |
en tuniks | obestämd form genitiv |
tuniken | bestämd form |
tunikens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tuniker | obestämd form |
tunikers | obestämd form genitiv |
tunikerna | bestämd form |
tunikernas | bestämd form genitiv |