publicerad: 2015
unikat
un·ik·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • konstföremål som är det enda i sitt slag
Singular | |
---|---|
ett unikat | obestämd form |
ett unikats | obestämd form genitiv |
unikatet | bestämd form |
unikatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
unikat | obestämd form |
unikats | obestämd form genitiv |
unikaten | bestämd form |
unikatens | bestämd form genitiv |