publicerad: 2015
uppenbara
upp·en·bara
verb
~de ~t • visa, låta se
Finita former | |
---|---|
uppenbarar | presens aktiv |
uppenbaras | presens passiv |
uppenbarade | preteritum aktiv |
uppenbarades | preteritum passiv |
uppenbara | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att uppenbara | infinitiv aktiv |
att uppenbaras | infinitiv passiv |
har/hade uppenbarat | supinum aktiv |
har/hade uppenbarats | supinum passiv |
Presens particip | |
uppenbarande | |
Perfekt particip | |
en uppenbarad + substantiv | |
ett uppenbarat + substantiv | |
den/det/de uppenbarade + substantiv |
uppenbara sig
• ⟨särsk. relig.⟩ visa sigOrdform(er) uppenbara sig