publicerad: 2015
urkoppling
ur|koppl·ing
substantiv
~en ~ar • till koppla ur
Singular | |
---|---|
en urkoppling | obestämd form |
en urkopplings | obestämd form genitiv |
urkopplingen | bestämd form |
urkopplingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urkopplingar | obestämd form |
urkopplingars | obestämd form genitiv |
urkopplingarna | bestämd form |
urkopplingarnas | bestämd form genitiv |