publicerad: 2015
urskruvning
ur|skruv·ning
substantiv
~en ~ar 1ur skruvning
Singular | |
---|---|
en urskruvning | obestämd form |
en urskruvnings | obestämd form genitiv |
urskruvningen | bestämd form |
urskruvningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urskruvningar | obestämd form |
urskruvningars | obestämd form genitiv |
urskruvningarna | bestämd form |
urskruvningarnas | bestämd form genitiv |