publicerad: 2015
utbryta
ut|bryta
verb
‑bröt, ‑brutit, ‑bruten ‑brutet ‑brutna, pres. ‑bryter • om ngt våldsamt: starta: första världskriget utbröt el. bröt ut 1914
| Finita former | |
|---|---|
| utbryter | presens aktiv |
| utbryts (utbrytes) | presens passiv |
| utbröt | preteritum aktiv |
| utbröts | preteritum passiv |
| utbryt | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att utbryta | infinitiv aktiv |
| att utbrytas | infinitiv passiv |
| har/hade utbrutit | supinum aktiv |
| har/hade utbrutits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| utbrytande | |
| Perfekt particip | |
| en utbruten + substantiv | |
| ett utbrutet + substantiv | |
| den/det/de utbrutna + substantiv | |


