publicerad: 2015
utbryta
ut|bryta
verb
‑bröt, ‑brutit, ‑bruten ‑brutet ‑brutna, pres. ‑bryter • om ngt våldsamt: starta: första världskriget utbröt el. bröt ut 1914
Finita former | |
---|---|
utbryter | presens aktiv |
utbryts (utbrytes) | presens passiv |
utbröt | preteritum aktiv |
utbröts | preteritum passiv |
utbryt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att utbryta | infinitiv aktiv |
att utbrytas | infinitiv passiv |
har/hade utbrutit | supinum aktiv |
har/hade utbrutits | supinum passiv |
Presens particip | |
utbrytande | |
Perfekt particip | |
en utbruten + substantiv | |
ett utbrutet + substantiv | |
den/det/de utbrutna + substantiv |