publicerad: 2015
väktare
väkt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. väktarna • bevakare, vaktman, nattvakt
Singular | |
---|---|
en väktare | obestämd form |
en väktares | obestämd form genitiv |
väktaren | bestämd form |
väktarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
väktare | obestämd form |
väktares | obestämd form genitiv |
väktarna | bestämd form |
väktarnas | bestämd form genitiv |