publicerad: 2015
väkt
väkt
substantiv
~en ~er • ⟨åld.⟩ vaktperiod; stund, timme
Singular | |
---|---|
en väkt | obestämd form |
en väkts | obestämd form genitiv |
väkten | bestämd form |
väktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
väkter | obestämd form |
väkters | obestämd form genitiv |
väkterna | bestämd form |
väkternas | bestämd form genitiv |