publicerad: 2015
vän
1vän
[vän´]
substantiv
~nen ~ner 1 en god vän; vara vänner tycka om varandra, stå varandra nära2 anhängare t.ex. av visst handlingssätt: reformvän; en vän av snabba beslut – Nästan alla sammansättn. med vän- hör till 1vän 1.
Singular | |
---|---|
en vän | obestämd form |
en väns | obestämd form genitiv |
vännen | bestämd form |
vännens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vänner | obestämd form |
vänners | obestämd form genitiv |
vännerna | bestämd form |
vännernas | bestämd form genitiv |