publicerad: 2015
vaktare
vakt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. vaktarna vakta
Singular | |
---|---|
en vaktare | obestämd form |
en vaktares | obestämd form genitiv |
vaktaren | bestämd form |
vaktarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vaktare | obestämd form |
vaktares | obestämd form genitiv |
vaktarna | bestämd form |
vaktarnas | bestämd form genitiv |