publicerad: 2015
vaktbefälhavare
vakt|be·fäl·hav·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑befälhavarna vakt 2 befälhavare
Singular | |
---|---|
en vaktbefälhavare | obestämd form |
en vaktbefälhavares | obestämd form genitiv |
vaktbefälhavaren | bestämd form |
vaktbefälhavarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vaktbefälhavare | obestämd form |
vaktbefälhavares | obestämd form genitiv |
vaktbefälhavarna | bestämd form |
vaktbefälhavarnas | bestämd form genitiv |