publicerad: 2015
vansinnighet
van|sinn·ig·het
substantiv
~en ~er vansinne
Singular | |
---|---|
en vansinnighet | obestämd form |
en vansinnighets | obestämd form genitiv |
vansinnigheten | bestämd form |
vansinnighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vansinnigheter | obestämd form |
vansinnigheters | obestämd form genitiv |
vansinnigheterna | bestämd form |
vansinnigheternas | bestämd form genitiv |