publicerad: 2015
vansklighet
vansk·lig·het
substantiv
~en ~er vansklig
Singular | |
---|---|
en vansklighet | obestämd form |
en vansklighets | obestämd form genitiv |
vanskligheten | bestämd form |
vansklighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vanskligheter | obestämd form |
vanskligheters | obestämd form genitiv |
vanskligheterna | bestämd form |
vanskligheternas | bestämd form genitiv |