publicerad: 2015
vanställa
van|ställa
verb
‑ställde ‑ställt • förstöra utseendet hos
| Finita former | |
|---|---|
| vanställer | presens aktiv |
| vanställs (vanställes) | presens passiv |
| vanställde | preteritum aktiv |
| vanställdes | preteritum passiv |
| vanställ | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att vanställa | infinitiv aktiv |
| att vanställas | infinitiv passiv |
| har/hade vanställt | supinum aktiv |
| har/hade vanställts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| vanställande | |
| Perfekt particip | |
| en vanställd + substantiv | |
| ett vanställt + substantiv | |
| den/det/de vanställda + substantiv | |
| den vanställde + maskulint substantiv | |


