publicerad: 2015
vant
vant
substantiv
~et; pl. ~ el. ~er • lina som stöder fartygsmast mest i sidled
Singular | |
---|---|
ett vant | obestämd form |
ett vants | obestämd form genitiv |
vantet | bestämd form |
vantets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vant (vanter) | obestämd form |
vants (vanters) | obestämd form genitiv |
vanten (vanterna) | bestämd form |
vantens (vanternas) | bestämd form genitiv |
vant
se under vänja