publicerad: 2015
variation
vari·at·ion
substantiv
~en ~er • till variera 1,2; tema med variationer särsk. inom musiken
Singular | |
---|---|
en variation | obestämd form |
en variations | obestämd form genitiv |
variationen | bestämd form |
variationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
variationer | obestämd form |
variationers | obestämd form genitiv |
variationerna | bestämd form |
variationernas | bestämd form genitiv |