publicerad: 2015
viga
viga
verb
vigde vigt 1 förrätta vigsel mellan2 högtidligt sätta in i ämbete e.d.; högtidligt överlämna: viga ngn till präst; viga ngn till den sista vilan
Finita former | |
---|---|
viger | presens aktiv |
vigs (viges) | presens passiv |
vigde | preteritum aktiv |
vigdes | preteritum passiv |
vig | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att viga | infinitiv aktiv |
att vigas | infinitiv passiv |
har/hade vigt | supinum aktiv |
har/hade vigts | supinum passiv |
Presens particip | |
vigande | |
Perfekt particip | |
en vigd + substantiv | |
ett vigt + substantiv | |
den/det/de vigda + substantiv | |
den vigde + maskulint substantiv |
viga samman
• till viga 1: prästen vigde dem samman el. sammanvigde demInfinita former att viga samman infinitiv aktiv Presens particip sammanvigande Perfekt particip en sammanvigd + substantiv ett sammanvigt + substantiv den/det/de sammanvigda + substantiv den sammanvigde + maskulint substantiv
SAOL