publicerad: 2015
voltigör
volt·ig·ör
[‑i∫ö´r]
substantiv
~en ~er • till voltige
Singular | |
---|---|
en voltigör | obestämd form |
en voltigörs | obestämd form genitiv |
voltigören | bestämd form |
voltigörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
voltigörer | obestämd form |
voltigörers | obestämd form genitiv |
voltigörerna | bestämd form |
voltigörernas | bestämd form genitiv |