publicerad: 2015
ynkedom
ynke·dom
substantiv
~en ~ar • ynklig ofta klandervärd företeelse: det är ynkedom att ingen hjälpte den gamla damen
Singular | |
---|---|
en ynkedom | obestämd form |
en ynkedoms | obestämd form genitiv |
ynkedomen | bestämd form |
ynkedomens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ynkedomar | obestämd form |
ynkedomars | obestämd form genitiv |
ynkedomarna | bestämd form |
ynkedomarnas | bestämd form genitiv |