SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
bann
bann substantiv ~et; pl. ~ ⟨åld.⟩ ett strängt straff in­om katolska kyrkan: ​lysa ngn i bann
Singular
ett bannobestämd form
ett bannsobestämd form genitiv
bannetbestämd form
bannetsbestämd form genitiv
Plural
bannobestämd form
bannsobestämd form genitiv
bannenbestämd form
bannensbestämd form genitiv