publicerad: 2015
debacle
debacle
[debak´el]
substantiv
~t [‑let]; pl. ~ • sammanbrott; misslyckande
Singular | |
---|---|
ett debacle | obestämd form |
ett debacles | obestämd form genitiv |
debaclet | bestämd form |
debaclets | bestämd form genitiv |
Plural | |
debacle | obestämd form |
debacles | obestämd form genitiv |
debaclen | bestämd form |
debaclens | bestämd form genitiv |