publicerad: 2015
förklä
för·klä
[‑klä´]
el. åld. för·kläda
[‑klä´da]
verb
förklär el. åld. förkläder, förklädde, förklätt, förklädd n. förklätt • klä ut: en förklädd spion
Finita former | |
---|---|
förklär (förkläder) | presens aktiv |
förkläs (förklädes, förkläds) | presens passiv |
förklädde | preteritum aktiv |
förkläddes | preteritum passiv |
förklä (förkläd) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förklä (förkläda) | infinitiv aktiv |
att förkläs (förklädas) | infinitiv passiv |
har/hade förklätt | supinum aktiv |
har/hade förklätts | supinum passiv |
Presens particip | |
förklädande | |
Perfekt particip | |
en förklädd + substantiv | |
ett förklätt + substantiv | |
den/det/de förklädda + substantiv | |
den förklädde + maskulint substantiv |