publicerad: 2015
gryn
gryn
substantiv
~et; pl. ~ el. (om sorter) ~er • skalat korn av sädesslag; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
ett gryn | obestämd form |
ett gryns | obestämd form genitiv |
grynet | bestämd form |
grynets | bestämd form genitiv |
Plural | |
gryn (gryner) | obestämd form |
gryns (gryners) | obestämd form genitiv |
grynen (grynerna) | bestämd form |
grynens (grynernas) | bestämd form genitiv |