publicerad: 2015
infall
in|fall
substantiv
~et; pl. ~ • hastigt påkommen idé
Singular | |
---|---|
ett infall | obestämd form |
ett infalls | obestämd form genitiv |
infallet | bestämd form |
infallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
infall | obestämd form |
infalls | obestämd form genitiv |
infallen | bestämd form |
infallens | bestämd form genitiv |