publicerad: 2015
kränka
kränka
verb
kränkte kränkt • förolämpa; våldföra sig på; bryta mot: kränkande behandling
Finita former | |
---|---|
kränker | presens aktiv |
kränks (kränkes) | presens passiv |
kränkte | preteritum aktiv |
kränktes | preteritum passiv |
kränk | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kränka | infinitiv aktiv |
att kränkas | infinitiv passiv |
har/hade kränkt | supinum aktiv |
har/hade kränkts | supinum passiv |
Presens particip | |
kränkande | |
Perfekt particip | |
en kränkt + substantiv | |
ett kränkt + substantiv | |
den/det/de kränkta + substantiv | |
den kränkte + maskulint substantiv |