publicerad: 2015
kulmen
kulm·en
[kul´m‑]
substantiv; best. ~ • höjdpunkt: nå (sin) kulmen
Singular | |
---|---|
en kulmen | obestämd form |
en kulmens | obestämd form genitiv |
kulmen | bestämd form |
kulmens | bestämd form genitiv |