SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
monoplan
mono·­plan [‑pla´n] substantiv ~et; pl. ~ flyg­plan med bara ett ving­par
Singular
ett monoplanobestämd form
ett monoplansobestämd form genitiv
monoplanetbestämd form
monoplanetsbestämd form genitiv
Plural
monoplanobestämd form
monoplansobestämd form genitiv
monoplanenbestämd form
monoplanensbestämd form genitiv