publicerad: 2015
personsökare
pers·on|sök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑sökarna • bärbar mottagare för att nå en viss person
Singular | |
---|---|
en personsökare | obestämd form |
en personsökares | obestämd form genitiv |
personsökaren | bestämd form |
personsökarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
personsökare | obestämd form |
personsökares | obestämd form genitiv |
personsökarna | bestämd form |
personsökarnas | bestämd form genitiv |