publicerad: 2015
persontåg
pers·on|tåg
substantiv
~et; pl. ~ • i mots. till snabbtåg, expresståg
Singular | |
---|---|
ett persontåg | obestämd form |
ett persontågs | obestämd form genitiv |
persontåget | bestämd form |
persontågets | bestämd form genitiv |
Plural | |
persontåg | obestämd form |
persontågs | obestämd form genitiv |
persontågen | bestämd form |
persontågens | bestämd form genitiv |