SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
rikta
rikta verb ~de ~t ge viss riktning: ​rikta en vatten­stråle mot häckenställa in på lämpligt sätt: ​rikta ett hjul⟨åld.⟩ göra rikare​ – De flesta sammansättn. med rikt- hör till rikta 1.
Finita former
riktarpresens aktiv
riktaspresens passiv
riktadepreteritum aktiv
riktadespreteritum passiv
riktaimperativ aktiv
Infinita former
att riktainfinitiv aktiv
att riktasinfinitiv passiv
har/hade riktatsupinum aktiv
har/hade riktatssupinum passiv
Presens particip
riktande
Perfekt particip
en riktad + substantiv
ett riktat + substantiv
den/det/de riktade + substantiv
rikta in sätta i viss riktning; ofta bildl. koncentrera: ​rikta in el. inrikta geväret (mot ngt); ​rikta in el. vanl. inrikta intresset mot ngt
Infinita formeratt rikta ininfinitiv aktivPresens participinriktandePerfekt participen inriktad + substantivett inriktat + substantivden/det/de inriktade + substantiv
rikta in sig koncentrera sig på viss upp­gift: ​hon måste rikta in sig el. in­rikta sig på att höja betygen
Infinita formeratt rikta in siginfinitiv aktiv
rikta sig vända sig till, till­tala: ​rikta sig till ngn
Ordform(er)rikta sig