SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
självspricka
1själv|­spricka substantiv ~n ‑sprickor särsk. i huden
Singular
en självsprickaobestämd form
en självsprickasobestämd form genitiv
självsprickanbestämd form
självsprickansbestämd form genitiv
Plural
självsprickorobestämd form
självsprickorsobestämd form genitiv
självsprickornabestämd form
självsprickornasbestämd form genitiv
2själv|­spricka verb ‑sprack, ‑spruckit, ‑sprucken ‑sprucket ‑spruckna, pres. ‑spricker själv 2spricka
Finita former
självsprickerpresens aktiv
självsprackpreteritum aktiv
självsprickimperativ aktiv
Infinita former
att självsprickainfinitiv aktiv
har/hade självspruckitsupinum aktiv
Presens particip
självsprickande
Perfekt particip
en självsprucken + substantiv
ett självsprucket + substantiv
den/det/de självspruckna + substantiv