SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
skällning
skäll·­ning substantiv ~en ~ar ⟨vard.⟩ o­vett⟨mest prov. (sydsv.)⟩ tätning av fogar mellan tegel­pannor med vit­kalkat mur­bruk
Singular
en skällningobestämd form
en skällningsobestämd form genitiv
skällningenbestämd form
skällningensbestämd form genitiv
Plural
skällningarobestämd form
skällningarsobestämd form genitiv
skällningarnabestämd form
skällningarnasbestämd form genitiv