SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
statusmarkör
stat·­us|­mark·­ör substantiv ~en ~er till markör 2 1status
Singular
en statusmarkörobestämd form
en statusmarkörsobestämd form genitiv
statusmarkörenbestämd form
statusmarkörensbestämd form genitiv
Plural
statusmarkörerobestämd form
statusmarkörersobestämd form genitiv
statusmarkörernabestämd form
statusmarkörernasbestämd form genitiv