publicerad: 2015
trampolin
tramp·ol·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • fast hoppställning för höga simhopp; satsbräda
Singular | |
---|---|
en trampolin | obestämd form |
en trampolins | obestämd form genitiv |
trampolinen | bestämd form |
trampolinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trampoliner | obestämd form |
trampoliners | obestämd form genitiv |
trampolinerna | bestämd form |
trampolinernas | bestämd form genitiv |