publicerad: 2015
tungvrickare
tung|vrick·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vrickarna • svåruttalad ramsa; till 1tunga 1
Singular | |
---|---|
en tungvrickare | obestämd form |
en tungvrickares | obestämd form genitiv |
tungvrickaren | bestämd form |
tungvrickarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tungvrickare | obestämd form |
tungvrickares | obestämd form genitiv |
tungvrickarna | bestämd form |
tungvrickarnas | bestämd form genitiv |