publicerad: 2015
vanställa
van|ställa
verb
‑ställde ‑ställt • förstöra utseendet hos
Finita former | |
---|---|
vanställer | presens aktiv |
vanställs (vanställes) | presens passiv |
vanställde | preteritum aktiv |
vanställdes | preteritum passiv |
vanställ | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vanställa | infinitiv aktiv |
att vanställas | infinitiv passiv |
har/hade vanställt | supinum aktiv |
har/hade vanställts | supinum passiv |
Presens particip | |
vanställande | |
Perfekt particip | |
en vanställd + substantiv | |
ett vanställt + substantiv | |
den/det/de vanställda + substantiv | |
den vanställde + maskulint substantiv |