SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
vinda
1vinda substantiv ~n vindor an­ordning för upp­vindning t.ex. av garnen växt
Singular
en vindaobestämd form
en vindasobestämd form genitiv
vindanbestämd form
vindansbestämd form genitiv
Plural
vindorobestämd form
vindorsobestämd form genitiv
vindornabestämd form
vindornasbestämd form genitiv
2vinda verb ~de ~t linda; slingrase med vänster och höger öga åt o­lika håll, skela
Finita former
vindarpresens aktiv
vindaspresens passiv
vindadepreteritum aktiv
vindadespreteritum passiv
vindaimperativ aktiv
Infinita former
att vindainfinitiv aktiv
att vindasinfinitiv passiv
har/hade vindatsupinum aktiv
har/hade vindatssupinum passiv
Presens particip
vindande
vinda upp manövrera upp med snurrande an­ordning
Infinita formeratt vinda uppinfinitiv aktivPresens participuppvindande