SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dru`va substantiv ~n druvor druv·ansaftigt bär på vin­ranka som äts direkt el. an­vänds för vinframställning el. torkas till russin kokk.SYN.synonymvindruva druvklasedruvsaxgröna druvorblåa druvorkärn­fria druvorpressa druvorsedan ca 1500 (i sammansättn. vin­druva)Josua bok, Domare bokenfornsv. (vin)druva; av lågty. druve med samma betydelse, eg. ’klump’; trol. besl. med trubbig