publicerad: 2021  
anbefalla anbefallde anbefallt, presens anbefaller
verb
an`befalla
1 (hovsamt) på­bjuda
någon anbefaller (någon) något/att+verb/sats
någon anbefaller (någon) något
någon anbefaller (någon) sats
någon anbefaller (någon) att+verb
de gav sig iväg på an­befalld tid­punkt
belagt sedan 1667; efter tyska anbefehlen med samma betydelse
2 (starkt) rekommendera
någon anbefaller (någon) något/att+verb/sats
någon anbefaller (någon) något
någon anbefaller (någon) sats
någon anbefaller (någon) att+verb
någon anbefaller någon/något (hos/till/åt någon)
någon anbefaller någon (hos någon)
någon anbefaller någon (till någon)
någon anbefaller någon (åt någon)
någon anbefaller något (hos någon)
någon anbefaller något (till någon)
någon anbefaller något (åt någon)
filmen an­befalls; boken an­befalls till efter­tänksam läsning
belagt sedan 1727
3 ofta refl. förtroende­fullt över­lämna särsk. i religiösa samman­hang
JFR anförtro 2, befalla 2
någon anbefaller någon/något (åt någon)
någon anbefaller någon (åt någon)
någon anbefaller något (åt någon)
vi an­befaller oss i Guds händer
belagt sedan 1788
anbefallaanbefallande, anbefallning